Vaknar av vibrationen från ett SMS.. det är Derek som skriver att planet är försenat med 12 timmar. Antiklimax, jag hatar att vänta när man är förväntansfull.

Tolv timmar senare står jag på Copenhagen Airport för att besöka Marocko. Flyget lyfter kvart i tolv på natten och vi landar i Agadir, Marocko fyra och en halv timma senare.

Tulltjänstemännen letar igenom min väska flera gånger. Kamerautrustningen intresserar dem men jag blir insläppt i landet med viss besvikelse i deras ögon.

Klockan är 04.30 i den lilla byn Taghazout och ramadan börjar om någon timma. Den yrvakna nattvakten vet inte vilket rum vi ska ha men stuvar in oss i ett tomt flerbäddsrum. “You can sleep here” och precis när jag lägger huvudet mot kudden börjar högtalarna på moskén bredvid skrika ut böner.

Marocko är ett land med ett organiserat kaos och jag slås av att det myllrar av män, överallt, men kvinnorna syns knappt till. De flesta marockaner bryr sig inte om oss men vissa tar kontakt och frågar om vi vill hyra en lägenhet eller köpa knark alternativt betala för en parkering.

Derek är står redo med våtdräkten på. Han stirrar skeptiskt ut över havet på jakt efter vågor som bryter på rätt sätt. Vi har haft otur, prognosen säger vind från nordväst och nästan inget swell. “Det är platt i Sverige” säger han och stegar ut i vattnet.

Vågorna är stora och Derek försvinner i dalarna mellan vågorna. Han är svår att följa med kameran. Helt plötsligt står han upp på brädan och trycker upp stora svängar och trix framför kameran. Jag förstår direkt att Derek menar allvar när han surfar. Han är stark och smidig och vattnet bildar stora bågar i luften när han tycker till en snabb sväng längst upp på vågen.

Tillbaka på Lapoint surfcamp där vi bor har vi nu fått vårt rum och och personalen på Lapoint presenterar sig, man är noga med att alla gäster hälsar på varandra och att alla får vara med.

Lapoint surfcamp i Taghazout består av 4 våningar var av de två nedre består av flerbäddsrum eller vanliga hotellrum. Det känns städat och fint och upplevs lite som ett lugn i motsats till livet utanför. På de två övre våningarna möts man av öppna takterasser delvis täckta av tak. Utsikten sträcker sig från gatan nedanför ut över havet. Gäster stod ofta och studerade marockanerna på gatan eller slappade efter dagens surflektion i någon soffa eller bädd. Gemensam frukost och kvällsmat serverades på terassen.

Mellan surfpassen visade Derek mig lite olika sevärdheter, så som en gammal fästning på ett berg med utsikt över Agadir och en gigantisk marknad med kilometervis av olika handelsvaror. Här blev vi dock snabbt utslängda då Derek smakade på maten han köpt mitt under stundande ramadan. Det var inte OK och lokalbefolkningen började ropa på oss. Det var lite obehagligt och vi avlägsnade oss snabbt men diskret.

Naturen varierar med långa vackra stränder inramade av olivträd och byar till ökenlandskap. Landet är en dröm för landskapsfotografen eller streetfotografen, allt man ser är lite konstigt och udda.

Sista dagen fick vi något större vågor och när högvattnet kom in kunde jag fota ganska nära Derek när han surfade. Äntligen lossnade det lite och vi fick ett gäng riktigt bra bilder vilket var målet med resan.

Fem resetips till Marocko:

• Prata med de inofficiella parkeringsvakterna. De passar din bil och skyddar mot inbrott mot några få dirham.
• Skippa Ramadan-perioden, allt är stängt och det är svårt att hitta bra mat.
• Hyr en bil. Utanför Agadir flyter trafiken på bra och vägarna är okej. Man bör vara en bra bilförare.
• Lapoint Surfcamp i Taghazout är ett klockrent boende med superbra servis och hjälp med guidning. Läs mer här
• Cash is king. Inte ens incheckningsdisken på flygplatsen tar kort.

Jag rekommenderar Marocko! Det är ett kul och galet land där inget är som hemma. Lite störigt mycket folk överallt och man är aldrig helt ensam. Befolkningen är trevlig och de bryr sig inte så mycket om oss turister vilken är skönt. Marocko är för surfare som är sugna på äventyr.